Uppdatering!

Heeej!
Jag lever:) Har bara varit lite frånvarande sista månaden, då det hänt både positiva och väldigt negativa grejer. Det har ju hänt en helt frukansvärd sak som jag tror att nästan ni alla kan lista ut vad det är jag syftar på. John-Rune som hastigt lämnade oss...En grymt bra tränare men också en helt fantastisk vän. Aldrig någonsin kommer någon kunna fylla det hålrum som uppstått efter detta. Jonne och jag kunde verkligen prata om allt med varandra. Ni som följt min blogg vet ju min bakgrund och pga allt som hänt har jag väldigt svårt att prata med killar om saker o ting och framförallt mitt mående... Men med Jonne kunde jag verkligen göra det. Han fanns där i vått och torrt, på och utanför planen..som jag vet att han gjorde för många! Han fanns kvar där när jag flyttade till Skellefteå. Jag har ännu inte fattat att det har hänt och jag har flera ggr varit på väg, eller till o med faktiskt skrivit till honom på facebook-chatten där vi "pratade" mer eller mindre varje kväll. Nu svarar han inte... JAG SAKNAR DIG JONNE!!!!!!!!!!!! Tror att det inte är förrän begravingen är avklarad som man kommer kunna börja bearbeta. Iaf inte jag... Så var det när mormor och morfar gick bort, jag fattade inget förrän jag såg kistan i kyrkan. Jag vill också skicka en tanke till hans närmsta anhöriga, kram till er!!! Men nånting positivt i allt detta elände, så har ju jag, tillsammans med tre st till startat en fond för att kunna hedra honom och det vet ni ju säkert också redan om tack vare facebook. Men är det nån som inte vet så finns det en hemsida, johnrune.hemsida24.se . Där står mer om fonden. Bankgiro för att skänka pengar är 155-9301.
 
Nu ska jag lämna det spåret och berätta lite mer om det "vanliga" måendet. Jag mår helt ok om man bortser från det skrivna ovan. Får i stort sett röra mig fritt numera, dock saktar personalen ner tempot lite ibland då de tycker det går för fort, vilket jag både tycker är bra men ibland även jävligt tråkigt de ggr jag inte får åka till tex. nån vän som jag planerat. Och idag var jag på ny förhandling om fortsatt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) då läkaren vill förlänga det i ytterliggare 6 mån =( Men det behöver inte innebära att jag kommer va inlåst här så länge, som tur är! FÖR ATT, nu kommer vi till nåt väldigt skojigt, jag har fått en lägenhet som jag kommer flytta in i på söndag och det kommer innebära att jag kommer börja få ha nattpermissioner också=) Skönt att ha ett eget krypin.
 
En till väldigt positiv grej är att min andra kära, fd tränare har fixat mig en personlig tränare så att jag verkligen ska kunna bygga upp kroppen på rätt sätt och så att jag i bästa fall kan börja lira lite boll igen snart. Jag SKA tillbaka och jag SKA bli bättre än någonsin =D Det är inga små krav jag har på mig själv, jag vet. Men man kan ju alltid ha ett litet mål. Dock vet jag ännu inte vilken förening det blir, det står mellan Ope och Ödff, vad tycker du?! Jag kommer nu i första hand satsa på fysen tillsammans med PT:n och sen förmodligen vänta med beslutet till efter jul, no stress!!!
 
Så ligger läget till, och SNÄLLA ni... Gå in på jonnes hemsida o läs om fonden, och skänk en slant! Det står på hemsidan vad pengarna kommer att gå till!
 
KRAAAM PÅ ER!!!!!!

Lite bättre sömn kanske?!

läget är rätt så stabilt just nu och jag börjar ha lite framtidsplaner igen=) Spela boll och läsa till brandman, så det krävs en del träning för att uppnå de målen, men jag är laddad!! Dock är det en ganska viktig del kvar att förbättra för att jag ska kunna uppnå mina mål...SÖMNEN! Jag sover som en jävla kratta och det är svårt att orka med saker och ting. Trots både sömntablett och insomningstabletter så vill det sig inte. Har varit såhär i snart 2 veckor, så jag börjar bli rätt slut. Men jag har ju iaf fått varit ute med personal, korta stunder, men det är ju bättre än ingenting och det skapar ju lite energi ändå!!=) 

På onsdag ska jag, tillsammans med personal, få åka till farmor!!!:) Som jag längtar, var på tok för längesen jag träffade världens bästa. Så jag har nåt att se framemot!! 

Remiss till Umeå ska skickas på måndag så det lär inte dröja alltför länge innan jag får åka dit upp för en "second opinion". Det är bra att det händer nåt;) 

Nu ska jag göra ett sista försök att få nån timmes sömn här på morgon!

Kram på er

pansar

Trots att jag haft väldigt ont i magen de senaste dagarna så har jag mått rätt bra psykiskt. På nåt sätt är det rätt skönt att få känna lite fysisk smärta ibland. Får ju fokusera på nånting annat:-) 

I fredags fick jag träffa syster Alex små knoddar, det gav mig massor med ny energi. Såååå mysigt var det! De har ett lekrum en våning ner så det blir lite mer barnvänlig miljö;) efter att jag träffat de så hade jag så mycket energi så att jag tog och satte mig på motionscykeln i en halvtimme.  Det var efter det magsmärtorna drog igång. Alla var väl rätt säker på att jag dragit på mig en blindtarmsinflammation, men i söndags kväll fick jag svar från röntgen och det visade sig vara nåt så enkelt som en kraftig förstoppning. Ni kan ju själv lista ut hur enkel det är att göra nr 2 medans någon står och tittar på, hehe;-) är så nu när jag har ständig tillsyn!! 

Idag har jag haft besök av mamma och syster och efter middagen kom Linn!  Men vill ni veta det bästa av allt?! Linn hade med sig Pansar på stan innan hon kom hit så när hon var hos mig var han nere i bilen. Var evigheter sen jag träffade han så därför frågade jag personalen om det var helt omöjligt att jag fick gå ner till bilen o pussa på han. Tror ni jag fick det? ! Neeej!!  Men han fick komma upp i trapphuset och jag fick pussa på min bebis... det var lycka det!!!!;-) för er som inte vet vem pansar är så är det min lilla rottweiler/amstaff kille på 1 1/2 år. Min bebis!!

För övrigt så bad jag om att få träffa läkaren i fredags ang behandlbehandlingshemmet och bad han ringa till chefen på hemmet. Men minjävla läkare  tycker verkligen att de har samma att erbjuda här, det är ju bara skitsnack!! Alla i personalen som jag pratat med ang det här tycker ju att det låter jättebra? ?! Jag blir galen! Hjälp mig hålla tummarna på att läkaren ska ändra sig, jag behöver allt stöd jag kan få:-) 


Kraaaam 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

saknad


 
Hello! Ett tag sen jag skrev nu igen...har varken haft ork eller lust till nånting, jag bara kämpar varje dag för att inte hamna i den där jävla bältessängen. Hamnade i den både torsdag, fredag och lördag. Och personalen har förknippat det med att när jag fått besök så blir det så, och det är ju iofs inte helt omöligt att det kan va så även om jag själv inte vill tro att det hör ihop. Så nu får jag bara ta emot besök 1 halvtimme/dag. Det blir ofta sämre när jag haft besök för att jag känner att jag måste va glad och hålla humöret uppe, och att anstränga mig för det, gör att de få krafter jag har tar slut och allt kommer över mig. Det är väl en teori vi har haft i o med det som hänt när besöket gått hem. Samtidigt vill jag ju inte nånting annat än att få träffa mina nära o kära. Men vi får väl prova med korta besök och se om det blir bättre för det absolut sista jag vill är att ligga i den där jävla bältessängen.
Jag har inte hört nå mer om nån umeå-tripp, men jag hoppas jag vet mer vad de har för planer innan veckan är slut iaf... Nånting måste hända väldigt snart!!!
Och som jag längtar efter mina sex små hjärtan(syskonbarn). Jag skulle vara glad om jag så bara fick träffa de i 5 minuter för att få ge den en kram!! Flera veckor sen jag träffade nån av de, det gör ont!! Jag älskar de som om de vore mina egnaoch det värsta är att det lär nog dröja ett bra tag till innan jag får träffa de...ÄLSKAR ER!!!
 
Satt uppe ikväll ända till 23 bara för att se Sverige-Tyskland... konstig match!! I vanliga fall lägger jag mig 8, hihi. Men nu kämpade jag på för att vara vaken och det är jag glad över, trots att det blev förlust med 5-3.. många riktigt snygga mål åt bägge håll=)
 
De där fina fönstermålningarna som jag gjort talar ganska tydligt om hur jag känner, hehe!!!
 
Kram o god natt!!

Hoppas...

Halloj!! Har hänt en hel del de senaste dagarna.... både positiva o negativa och jag försöker tänka på det positiva!! Jag har haft mycket besök och det är alltid lika kul även om det kan bli jobbigt när de/ni går, men det är det fan värt! I onsdags kom Petra och en vän till henne på besök. De kom med något, i mina ögon, väldigt positivt. Tyvärr tycker de på sjukhuset inte att det verkar lika bra...?! Petra tog hjälp av Helen för att på något sätt kunna hjälpa mig och Helen tog det på fullaste allvar (Tusen tack för det) och hittade ett behandlingsshem där bla många med PTSD finns och där man bla får syssla med hästar, kort sammanfattat!! Men det verkar toppen och det gav mig en uns hopp om att det kanske kan vara något som skulle kunna funka!!
Det ligger en bit utanför uppsala, vilket också gör att det känns väldigt bra då jag har syster, moster och kusiner nära!! Så jag bestämde mig för att prata med läkaren om det redan igår och han sa väl varken bu eller bä men tyckte väl på något sätt att det är onödigt att skicka mig till ett sånt ställe när de kan erbjuda samma hjälp här?!?! OCh går man in o läser om det här behandlingshemmet så har de massor med mer saker att erbjuda än vad de har här. Sen kan jag förstå att de vill att läget ska bli lite stabilare men samtidigt så är det ju nånting som jag tror på, varför tveka?!
 
Min läkare har nu bestämt att sätta in en medicin, Litium, för att se om det kan få mitt stämningsläge lite stabilare så att de kan ta bort den ständiga tillsynen som jag har... och det är väl bra att de provar nåt nytt men det känns lite "läskigt". Ni som undrar vad det är får gå in och söka på det på nätet för jag vet inte själv hur jag ska beskriva den nya medicinen:) Sen hade de även haft en läkarkonferens igår för att se vad de ska ta sig till och det finns en viss chans att jag kommer bli remiterad till Umeå Psykiatri för en "second opinion". Det betyder att jag flyttas dit och börjar om helt från noll för att de ska ge sin syn på saken utan att bli påverkad av vad alla på det här sjukhuset tycker och tänker. Det ser jag väl som nånting positivt också, en uns hopp! De tar mig iaf på allvar och tänker inte ge upp!!! Hur mkt jag än själv vill det!! Men jag vill ju ändå hoppas på det här behandlingshemmet!!!
 
Det har även varit lite tråkigheter som bla några panikångestattacker som lett till bältningar! Det är vidrigt... jag hamnar helt och hållet i flashbacks, i händelser som jag i tidigare inlägg berättat om. Då främst det som hände i Malmö. Efteråt är allt svart och jag "kvicknar till" fastspänd i en säng. Har varit alldeles för många av de på kort tid nu!!!=/ Less är vad jag är...
 
Men nu ska jag försöka få det här till ett positivt inlägg och tänka på alla de som verkligen gör allt för att hjälpa mig och jag ska försöka låta de hjälpa mig också!! Ett extra tack till Petra och Helen som gav mig lite förhoppningar om att det finns hjälp att få...KRAM TILL ER!!!!!!!
 
Ha en fortsatt bra fredag...
Nu är det kaffe här och snart kommer världens bästa mammsen på besök!!
 
Kram

Äldre inlägg